DÖDENS KYSS
– ett sångspel om Evert Taube

Nicholas Olsson och Andreas Liljeholm är de två aktörerna Fritiof och Alberic som ger sig ut på en vandring i Taubelandet Trubadurien. Ett drömlandskap där poesi, musik och sång kan uppstå och där tiden är upplöst. Som hos Shakespeare skapas allt i fantasin.

Nicholas Olssons pjäs om Evert Taube tar avstamp i en loge bakom stora scenen på Gröna Lund. Evert Taube har scenskräck inför sitt årliga uppträdande och artistchefen Ove Hahn försöker envetet få honom att börja. Evert flyr in i fantasin och vi följer honom i minnesbilder och hågkomster som är mer eller mindre verkliga. Everts hustru Astri finns hela tiden närvarande.

Dödens Kyss är ett varsamt stycke teater inte helt utan komiska poänger. Föreställningen vill presentera en sida av Evert Taubes konstnärskap som man vanligtvis inte får möta. Att Evert högaktade den provencalska trubadurtraditionen vet många, inte minst genom den serie TV-program han gjorde på sextiotalet.

Men att Evert också var mycket inspirerad av Shakespeare och brevväxlade med poeten Gunnar Ekelöf är det färre som känner till. Redan i unga år, på sina första resor till sjöss, hade han alltid ett exemplar av Shakespeares sonetter liggande på nattduksbordet i sin hytt. Evert Taube var en spränglärd person och hade det inte varit för att han var så folklig hade han med all säkerhet fått ta plats i Svenska Akademien som han så gärna ville.

Scenbilden är enkel och föreställningen kan spelas i de flesta lokaler.
INFORMATION FÖR ARRANGÖRER (PDF) >>

SCENKONSTPORTALEN >>

SE TRAILER >>